Fiskmås-Fackta

Fiskmåsen häckar över stora delar av det norra halvklotet. Generellt kan man säga att den häckar cirkumpolärt mellan 50- och 70-breddgraden utom påGrönland och i östra Kanada. Den häckar i hela Skandinavien och förekommer såväl vid kusterna som inne i landet. Över absoluta merparten av sitt utbredningsområde är den en flyttfågel men förekommer året om, lokalt, främst utmed kusterna, av södra Skandinavien, Storbritannien, Baltikum, Polen, Tyskland, Nederländerna och Frankrike, och utmed kusten av sydvästra Kanada.^[1] Individantalet på dessa vinterlokaler skiftar beroende på hur kall vintern är.

Fiskmåsen delas idag in i fyra underarter:^[2]

• Larus canus canus - nominatformen häckar i hela norra Europa, från Island och Storbritannien i väster och österut till Vita havet och Kaninhalvön i nordvästraRyssland. Övervintrar i norra Afrika.
• Larus canus heinei (syn. L. c. major) - häckar öster om kaninhalvön till och med floden Lena. Övervintrar vid Svarta havet och Kaspiska havet.
• Larus canus kamtschatschensis - häckar Från floden Lena och längre österut, norr om Ochotska havet, och på Kamtjatka till Berings hav. Övervinrar iSydostasien.
• Larus canus brachyrhynchus - häckar i Alaska och nordvästra Kanada. Övervintrar så långt söderut som till Kalifornien.

Det finns en säker observation av den nordamerikanska underarten brachyrhynchus i Europa, vilket skedde på Azorerna i februari-mars 2003.^[3]Taxonetkamtschatschensis kategoriseras ibland som den egna arten Canus kamtschatschensis^[4]

Förekomst i Sverige [redigera]

Fiskmåsen häckar i hela Sverige ända upp i fjällvärlden. På vintern flyttar merparten av den svenska populationen, men några stannar kvar utmed Sveriges södra kuster, antalet övervintrande fåglar beror på hur varma vintrarna är.

Utseende [redigera]

Flygande fiskmås.

Adult fiskmås i vinterdräkt.

Fiskmåsen har tre åldersklasser. Längden är 40-44 cm, vingspannet 99-108 cm och den har en vikt på ungefär 360 gram. Den påminner om gråtruten men är betydligt mindre och slankare. Den har också smalare näbb, rundare huvud och en spänstigare, snabbare flykt än gråtruten. Könen är lika men kan könsbestämmas genom att honan är något mindre. Bland annat skiljer sig näbblängden åt där honans näbb är något kortare. Hos nominatformen gäller att honornas näbb är mindre än 88,5 mm och hanarnas är större än 91,0 mm.^[5]

I adult dräkt är den grå på ovansida av vingarna och på ryggen. Bröst, undergump, övergump och stjärt är vita. Svarta yttre handpennor med stor vit fläck s k "slant". Den har ljust gulgröna ben och gul näbb. Huvudet är vitt på sommaren och gråstreckat på vintern, då också näbben blir grönare inne vid näbbroten, och den får ett svart streck som skiljer av den gula näbbspetsen.

Den juvenila fiskmåsen har en brungrå spräcklig teckning på ovansidan, undersidan vattrat gråvit, och den har ett gråbrunt brett bröstband som går upp bakom nacken. Dess ben och näbben är rosa utom näbbspetsen som är svart. Den har ett brett ändband på stjärten som kontrasterar mot den vita övergumpen, som också har några grå prickar. Undersidan av vingarna är precis som ovansidan grovt fläckade i gråbrunt.

Fiskmåsen i sin första vinterdräkt har ruggat till en grå rygg. Det mesta av de brungrå bröstbandet är borta och benen har blivit ljusare rosa. Även näbben är mer distinkt färgad med rosa näbbrot och svart näbbspets. Den har fortfarande sitt distinkta ändband, huvudet är gråstreckat och vingundersidorna fläckiga i grått, svart och brunt.

Fiskmåsen i sin andra vinterdräkt har inget brunspräckligt kvar i sin fjäderdräkt. Den är grå på ryggen och ovansida av vingarna. Stjärt, övergump, undergump, vingundersidor, kroppsidor och mestadelen av bröstet är helvit. Huvudet är gråstreckat. Benen är nu ljust gulgröna och näbben har ett kraftigt svart tvärband mellan den gulgröna näbbroten och den gråvita näbbspetsen. "Slanten" är liten och den har mer svart på handpennespetsarna och handtäckarna upp till vingknogen än den adulta som har mer skarp avgränsning mellan det svarta och grå på vingovansidan.